sneckenstrom

Tåget rullar igång med ett litet ryck. Hastigheten ökar när vi når Partille. Jag sträcker ut mig i nattkupén alldeles ensam. Tar fram den nyinköpta tidningen och bläddrar förstrött. Har hela kupén för mig själv. Har noterat att min sängplats är högst upp och funderar en stund på hur i hela friden man kommer upp. Det är en liggvagn för sex personer. Strax kommer konduktörskan och grusar mina fantasier om att få behålla hela härligheten för mig själv. Hon visar också stegen som ligger under sätet, undrar ändå hur jag skall bära mig åt. Hon svarar att det går säkert bra.

I Herrljunga stiger det på en man i jaktkläder. Han skall till Narvik för att jaga ripa. Han berättar att han är konsult, jävla blodsugare tänker jag. Han hjälper företagare med ekonomiska svårigheter. Vi samtalar lågmält, tåget gungar vidare norrut. Jag berättar att en gammal lastbil inköpts i Voullerim och att den skall köras hem till Göteborg. Han skrattar och plirar på mig som om jag inte var klok. Jag ser det dock som semester, har dessutom aldrig varit norr om Tärnaby varför det skall bli lärorikt. I Skövde kliver det på en yngre man med dotter i fyraårsåldern. En minst sagt livlig krabat. Pappan försöker tysta henne men lyckas dåligt. Konsulten blänger irriterat på henne, jag tycker dock att det är underhållande. Efter en stund lämnar konsulten kupén och går mot restaurangvagnen. Jag försjunker in i min tidning. Det är riktigt behagligt. I närheten av Örebro stiger ytterligare tre passagerare på. Jag börjar titta upp mot min liggplats, är inte britsen väldigt tunn ? Var är kudden ? Kommer remmarna som håller sängen att hålla för mina 100 Kg ? Magen kurrar, dags för lite mat. Travar iväg till restaurangvagnen, ser riktigt mysigt ut med sköna stolar och små bordslampor. En yngre man står i baren. Jag frågar efter menyn. På bred norrländska blir jag informerad ” du få ta mat därporta så micrar ja hen”. Vad i helvete ! Är SJ inte riktigt kloka ? Undrar om ordförande Adelsohn rest med nattåg. Hade jag vetat om detta så skulle jag tagit med matlåda. Väljer renskav med potatismos, lingon och en burk Sarek. Maten är helvetes varm, smakar heller inte mycket, tur att man får lingon och att det finns salt och peppar på borden. Sareken är dock kall och god. Den rinner girigt ner i min strupe. Beställer en till trots priset. Inser att det är bäst att vara lite lullig om man skall sova på den tunna madrassen med sex snarkande individer i kupén. Sitter och tittar ut i skummörkret, kroppen slappnar skönt av tack vare Sarekarna. Hur fan böjer men Sarek. I singularis är det givet men i pluralis ? Får ringa språknämnden. Får nu syn på innehållsförteckningen på micromaten. Förtjockningsmedel, emulgeringsmedel, E201, E12, E56, surhetsreglerande medel o.s.v. Jag äcklas !

Vid elvatiden går jag tillbaks till kupén. Mannen med barnet ligger redan. Konsulten har också trynat in. Han pustar på ett kul märkligt i sömnen. Munnen liksom plutar vid utandning och han ger ifrån sig ett högt pipande blåsljud. I regnskogen i Amazonas hade han smält in, dock inte i en av SJ:s sovvagnar som rusar fram i 160. Funderar på vad som hänt om man stoppat in ett sugrör i det lilla hålet mellan läpparna där blåsljudet uppstår. Förmodligen hade det fungerat som ljuddämpare. De andra tre i kupén samtalar lågmält om jakt. Jag funderar på om kläderna ska tas av innan man klättrar upp i slafen eller om det är enklast däruppe. Jag beslutar mig för att klättra upp. Det är trångt som i en sardinburk och varmt. Känner paniken närma sig när ena byxbenet inte vill släppa ut foten.  Svetten rinner och jag befinner mig i en helt omöjlig ställning när ytterligare en passagerare kliver in i kupén. Han tittar storögt min situation. Till slut har byxor, strumpor och tröja avlägsnats från kroppen. På rygg pustar jag lättad ut. De andra kryper också ner i sina kojer. Min mage börjar nu kurra på ett märkligt sätt. Inser att det är ett gasanfall. Jag klättrar ner och smiter till toaletten och drar av en brakskit i världsklass. Går tillbaks och hoppas att det inte kommer mer. När jag klättrat upp i överslafen igen förstår jag att det inte var en engångsföreteelse. Det trycker på utav bara den. Magen är i uppror, det kurrar och lever. Inte kan Adelsohns micromat redan gjorts sig påmind. Kommer ihåg dagens lunch på thairestaurangen ”Koh Lanta” i Surte. Beställde en extra stark ”nummel su med syckling” bestående av  hel thaichilli, vitlök, sötbasilika, galangal, morötter och rikligt med fisksås. Kan inte hålla på och springa på muggen hela tiden. Försöker lägga av en smygare. Resultatet är förödande. Det började bra med en susning men avslutas med ett gurglande underjordiskt läte. I mörkret hör jag någon säga ”fan vad äckligt”. Lukten påminner om lakrits och stall. Jag förfinar tekniken under natten. Om man ligger i framstupa sidoläge samtidigt som man pressar på magen och kniper försiktigt så går det fisa ljudlöst. Om man märker att det inte kommer att bli ljudlöst simulerar man ett astmaanfall. Lukten är dock svår att kamouflera. Man kan dock instämma med de andra och också ropa t.ex. ”vad i helvete”. På morgonen hade tre personer lämnat vagnen. Tur att jag inte behöver träffa dem igen.