sneckenstrom

Funderar kring livet och döden. Dessa tankar kommer oftare och oftare. Har förmodligen med att man åldras. Det känns i kroppen men i huvudet är jag ung. Märker dock att jag inte är lika hungrig längre. Pengar, ära och berömmelse känns inte lika viktigt längre. Det diskuteras dock väldigt lite i medier om åldrandet och vad som händer i hjärnan. Ämnet ter sig nästan tabu. Läser man tidningar som Amelia och Vecko Revyn och för den delen dagspressen finns det hur många artiklar som helst om hur man håller sig ung. Hur man tjänar storkovan på börsen, om entreprenörskap, wellness, träning, resor mm. mm. "Bästa resmålen" skriker kvällstidningarnas tablåer. Nya rön kommer ständigt, ät inte fett, ät fett, ät grisfett, ät inte bl.a, bl.a. Ett sms piper i mobilen, ät åsnefett.  De flesta har en mobil, nåbarheten har inga gränser.
Jag tillhör den generation som upplevde IT-boomen, mobiltelefongenombrottet på 80 och 90-talet. Allt snurrade fortare och fortare. Vi tvingades leva med omstruktureringar, ideliga uppgraderingar av datasystem, lära nytt, ständigt ringande mobiltelefoner, nya rön, ändra, ändra, ändra.........Ständigt nåbar, service, reklam på TV:n.

Pust, nu längtar jag ut i skogen. Till tystnaden. Till friheten. Till stabilitet utan förändringar hela tiden. Till tid som varar och räcker till eftertanke. Till att dagdrömma utan att få dåligt samvete. Till att få åldras till den människa jag blivit.

Den rotlöshet som jag känt beror på det liv jag levt, den människa jag varit, då. Även om dagspressen matar oss med tips om hur vi förblir unga så kommer vi att förr eller senare dö. Livet är en process med dåliga odds, döden tar oss förr eller senare. Till och med den moderna psykologien manar på oss att fortsätta i oavbrutet tempo genom att få oss att glömma dagens stress. Medveten närvaro (mindfullness) skall få oss att känna "just nu känns det bra". Carpe Diem står det över allt, helst skall man ha det gjutet i betong någonstans. Fånga dagen, det är väldigt kortsiktigt. Människan har alltid fått planera för att överleva, lägga i ladorna för att ha mat till vintern. Planera vårbruket, ge sig ut på jakt. Endast tiggare, luffare, tjuvar och särskilt välbeställda kunde ta dagen som den kom. Dessa kunde gå norrut när vinden blåste nordan. De ansågs som bohemer av samtiden. Idag är vi alla luffare i vår tid. Vi kastas hit och dit. Någon långsiktighet verkar inte finnas. Företag drivs för att kortsiktigt visa vinst så att affärsänglar som Christer Gardell kan optimera och sedan sälja med vinst. Kortsiktiga vinsthemtagningar på bekostnad av långsiktighet och stabila ägare som vurmar för personal och varumärke. Politiker som lovar en massa under valarbetet, givetvis för att trygga sin försörjning i 4 år till. Oljebolag som tar otroliga risker för att pumpa upp olja så att aktieägarna blir glada en kort stund.

Vem är jag ?

Den frågan borde alla ställa sig då och då. Man är inte samma person genom hela livet. Det krävs eftertanke och tid för att ompröva sig själv. Ensamhet är viktigt. Att våga vara ensam ,släppa fram glädje, dysterhet och mörka tankar.
Genom att ompröva sig själv vinner man sig själv. Då kan man också fatta livsavgörande beslut. Våga stå för sin åsikt, sitt utseende, sina dåliga sidor man ibland måste försvara. Jag är ju ändå jag med det bagage som varit med på resan. Avboka resan till Kreta, stäng in Dig och gör Ditt livs resa. Det kommer att bjuda på både himmel och helvete men hem kommer du starkare.