Hur jag blev en natur-människa



Friluftsliv och trädgårdsarbete var inget man tog sig an med glädje i familjen. Min mamma försökte några gånger att odla gräslök och sallad. Kan dock inte komma ihåg att det någonsin blev något av det. I mitt minne finns endast två tillfällen som vi kom i närheten av friluftsliv. Första gången var när jag under sommarlovet följde med pappa på affärsresa till Helsingborg. Resan ifrån Lindesberg som på den tiden var hemmabas till Helsingborg startade tidigt på morgonen. Resan avverkades med endast ett stopp i Traryd. Där tömdes blåsan och en snabb kaffe intogs. Snart nalkades vi Helsingborg. Pappa skickade ut mig på stan och försvann ner mot hamnen där någon affärsbekant mötte upp. Vi skulle sedan träffas vid färjan. Vid tretiden kom pappa, ca. 1 timme försent. Inget ovanligt, snarare vanligt. För sent existerade nämligen inte för pappa så länge han själv var sen. Däremot om någon annan var sen så var man en djävla träbock som inte kunde klockan. Nåväl, pappa var på gott humör, affärsmötet hade säkert gått hans väg. Pappa blåste iväg upp mot Höganäs. Efter Höganäs åkte vi småvägar, pappa berättade glatt små anekdoter om tokiga åkare. Plötsligt stod det "Jordgubbar -Självplockning". Pappa stannade och sa "vi plockar lite". Jag trodde han skojade. Han hade blivit naturintresserad helt plötsligt. Ja, hörde jag mig själv säga. En stor gumma gav oss en back var, fylld med enliters kartonger. Pappa for iväg ut på fältet. Solen stekte och jordgubbarna var kladdiga, men ruskigt goda. Pappa smackade lyckligt. På varje gubbe som hamnade i kartong hamnade nog 5 i munnen på honom. Efter sisådär 15-20 minuter hade pappa plockat en liter och ropade på mig att vi skulle åka. Gumman stirrade på vår ansikten och röda munnar. Vi hade fått ihop tre liter. Pappa tackade och betalade, sedan for vi vidare i det ljuvliga landskapet. Med nedvevade fönster susade vi fram på smala vägar ätandes jordgubbar. Plötsligt ökade pappa farten avsevärt. Jag tittade på honom och han såg märkbart sammanbiten ut. "Vi måste hitta ett hotell" sa han. "Men klockan är ju bara halv fem" kontrade jag. "Jag måste på toaletten" sa pappa med blodsprängda ögon. Volvomotorn ylade på fullgas, motorn varvades ut på alla växlarna för att högsta möjliga fart skulle nås. Den smala vägen blev ännu smalare. Den så ljuva färden genom det vackra nordskånska landskapet började likna en skräckfärd. Vi nalkades nu Ängelholm. Pappa pustade och stånkade när naturkrafterna ansatte honom. Plötsligt stod det hotell på en skylt. Pappa beordrade in mig för att kolla om det fanns tillgängliga rum. Det var fullt. Med panik i blicken rivstartade pappa. Volvons alla fyra cylindrar pressades till det yttersta. Det skrek i däcken när pappa styrde bilen genom kurvorna. Jag vrålade till pappa för att överrösta motorvrålet "det stod pensionat på skylten vi passerade". Pappa hävde sig på bromsen, alla fyra hjulen låste sig. Med ett rasslande fick han i backen medan bilen fortfarande for framåt i avsevärd fart. Att växellådan klarade denna bryska behandling är ett underverk större än pyramiderna. Jag skickades in i foajen för att fråga om rum. En äldre herre kom hasande i korridoren och upplyste om att man måste boka i god tid. Jag sprang ut till pappa och lämnade meddelandet. Pappa blev blindtokig och for ur bilen utan att stänga dörren. Svetten rann i hans ansikte när han stelt sprang in i pensionatets foajé. Den äldre mannen tittade förbryllat på min pappas märkliga gångsätt. Innan mannen hann öppna munnen flåsade pappa. Vi måste ha ett rum, det är akut. Mannen började återigen förklara att man var tvungen att boka i god tid. Pappa stirrade galet på honom med sina blodsprängda ögon. Mannen gav upp, förmodligen av skräck. Ni får ta rum 19 i källaren. Får jag nyckeln sa pappa och slet den ur näven på mannen samtidigt som han beordrade mig att hämta bagaget. När jag kom in igen följde mannen med mig till rummet eftersom vi inte checkat in enligt reglerna. Mannen öppnade dörren och då hördes en brakskit ifrån toaletten samtidigt som en märklig suck hördes ifrån toaletten. Mannen tvärnitade och försvann ut i korridoren igen. Pappa blev efter en stund normal igen. Gud ske pris.

Andra gången vi kom i närheten av friluftsliv var när jag följde med pappa på affärsresa till Jämtland. Pappa skulle besöka företagets kontor i Östersund. På vägen upp fick pappa för sig att vi skulle åka till Grövelsjön. Jag hade nämligen tagit med mitt nya fiskespö. En splitterny abumatic 160 satt på spöt. Fram på eftermiddagen kom vi fram efter att pappa kört som en galning på smala fjällvägar. Han hade en ny Volvo 245:a i televerkets oranga färg. Bilen hade överväxel med knapp. Tydligen skulle man köra fortare än 100 km/h innan överväxeln petades i. Vi checkade in på vandrarehemmet i Grövelsjön. Pappa fixade med damen så vi fick sängkläder. Medan pappa tog en tupplur tog jag med mig spöt och gick på upptäcktsfärd. Fick så småningom en liten öring som återbördades eftersom fiskekort saknades. På morgonen fortsatte färden på småvägar. På morgonen säger pappa att vi skall upp på fjället. Han verkade vara vid sina sinnens fulla bruk, jag skakade på huvudet och snurrade med fingret runt örat. Han hade blivit galen. I funäsdalen bunkrade vi mat för turen. Bröd, korv, choklad och coca-cola. När vi så småningom nådde Flatruets topp satte vi oss bakom en jättestor sten och åt. Det blåste nämligen kallt och vi hade inte riktigt rätt klädsel för fjällvandring. När vi satt där, jag min min svarta skinnpaj med en vit dödskalle på ryggen och tajta jeans. Pappa iförd blå kavaj och ljusa gabardinbyxor. Plötsligt dök annat gäng fjällvandrare upp. De tittade storögt på oss och en liten skinntorr gubbe frågade om vi behövde hjälp. Pappa skakade på huvudet och pekade på den orangefärgade Volvon han snyggt parkerat bakom den stora stenen. De fnös och fortsatte sin vandring. Förklaringen är att det går en väg rätt över flatruet, faktiskt Sveriges högsta väg, över 1000 meter om jag minns rätt. Pappa hade kört av fjällvägen och ut på fjället en bit och parkerat. Efter en stund blev det för kallt och vi packade in oss i bilen. Pappa ökade värmen, la ur växeln och rullade ner för fjället, under tiden sjöng han högt "det är så hälsosamt och stärkande i fjällen, när man bara sitter inne på hotellen"...........

Kommentarer
Postat av: Kajsa

Åh Gösta! Jag kan såväl se både din far och dig när jag läser om dina naturupplevelser, skrattar så tårarna rinner! Underbart!

2010-06-04 @ 16:46:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0